Direktlänk till inlägg 11 oktober 2010

Bagges hund

Av Misan M - 11 oktober 2010 10:39

   Kära nån - vad illa berörd jag blir när jag ser en hund så illa skadad men som människan (som ofta blir sååå egoistiska i sådana här lägen) promt ska få hunden att överleva. Till vilket pris som helst.
En hund ÄR inte en människa, man gör inte vad som helst för att en hund ska överleva. Inte så som man gör med en människa.
Det var en jättehemsk olycka det förstår jag, eller egentligen inte... men nåt med en helikoper som landade på Bagges tomt var det i allafall. Hunden gick till anfall och ett helikopterroterblad skar halsen av den, men den överlevde. Mirakulöst!!! Och nu har Bagge lagt 120000 kr minst för att hunden ska överleva.
Hunden har spikar i käken och plasttratt runt huvudet och är drogad för att den har ont. Fatta? Visst, han har råd - samtidigt klagar han på att det var dyrt, men han hade ju ett val. Bara se hunden lida i detta tillstånd kan ju få vem som helst att må dåligt.
Vore det inte bättre att låta hunden få sin gå till sin"vila" och själv gå vidare. Lägga pengarna på barn som lider. 120000 barn skulle fått ett mål mat! (bara ett förslag).

Jag har också panikångest, som jag fick som 12 åring (när pappa dog) och nu på äldre dar en utmattningsdepression och vanlig ångest dessutom. Men jag är också jag en Kristen, och det har jag varit hela mitt liv. Då pappa var frikyrkopastor och nu även min bror.
Där tycker jag Bagge är riktigt modig och rakryggad som vågar gå ut med sin tro. Fast nu har han ju sin söta fru som antagligen ger honom det modet.


Det är lätt att besjäla våra älskade husdjur, men är det rätt? Egentligen?
Är man en sort som är känslig, musikalisk, konstnärlig och så...nu tänker jag på mig, och inte på Bagge men som jag antar lutar åt samma håll, Så har man kanske lättare för att just besjäla sitt husdjur. Jag var helt såld på vår söta lilla katt Tigra, men när livet tog en tuff vändning och min dåvarande sambo som var helt sjuk i skallen tog sitt gevär och sköt henne i skogen så orkade jag inte ens gråta. (Oj vad han hatade den katten...bara för att hon älskade mig)
Det enda som fanns i min skalle då var att fly bort med min son. Bort från denne onde man. Och sen var jag botad - På ett brutalt sätt!
Vill inte ha djur mera, aldrig mer - fast jag gillar både katter och hundar.
Måste bara försöka hålla mig själv upprätt och då räcker man ju inte till för varken det ena eller andra.
Bara för mina allra närmaste!


Men men....

Life goes on!



 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Misan M - 11 oktober 2010 13:02

Jag är beroende av honung - kanske inte lika mycket som förr när jag var yngre. Men ändå, det tillhör mitt liv. När jag möter folk från förr så frågar dom lite tveksamt, äter du fortfarande den där honungen varje dag.- eh..typ ja, säger jag då lite f...

Av Misan M - 28 september 2010 12:45


  Kultur, vad är det? Vad betyder det för oss - för oss var och en? För mig känns ordet lite "fult", för ordet kultur kan ju även betyda att det är en plats där bakterier frodas. Inte så kul! (fast det finns bra bakterier också) Kultur kan ocks...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards